Komplimanger är något som vi är otroligt dåliga på här i världen, eller ja, i alla fall i Sverige. Det är dåligt, en liten komplimang kan ju göra ens dag ibland.

För ungefär en vecka sedan till exempel (på min systers födelsedag faktiskt), så var det en man/gubbe som kom in till mitt jobb och undrade om vi hade läsglasögon, "ja det har vi" svarade jag och gick iväg med honom för att visa vart dem fanns. Dem stod på den understa hyllan så jag frågade vilken styrka han ville ha och så så han slapp böja sig ned. Han ville ha 2.0 sa han, i svart, men det fanns inte så då ville han ha blåa. Jag gav honom dem och han prövade dem. Dem var inte bra så han fick ett par med styrkan 2.5. Han tog fram en tidning för att testa om han såg bra i dem, han bytte mellan dem ett antal gånger för att han inte riktigt kunde bestämma sig för vilka han såg bäst i. Jag talade om för honom att det satt ett skyddande plast på glaset så det gör dem förmodligen lite suddiga. Jag sa att det även finns med styrkan 3.0 och 3.5 om han ville testa någon av dem? "Jaha" svarade han och ville då även testa 3.0, "dem finns i svart" sa jag då och gav honom dem. Han prövade. Jag berättade åter igen att dem blir suddiga av plasten, han undrade då om jag kunde ta bort det. Jag tog då bort plasten ifrån det ena glaset. Han prövade. Han undrade om jag kunde ta bort från andra också, och det gjorde jag. Han prövade. "Dem här tar jag!" sa han då.
Han kollade på mig och sa högt "Vilken service!!" med ett stort leende, och så gav han mig en stor kram. "En sån som du" och så mumlade han något, han tänkte högt kan man väl säga. Han undrade om jag kunde gissa hans ålder, och jag började väl på 60 eller något sånt. "Högre!" sa han. Till sist fick jag svaret, 77 år var han. Han frågade hur gammal jag var, 20 svarade jag. "Då är jag kanske för gammal för dig" sa han. Jag skrattade och sa att han nog var det. Han tog mig lite snabbt i handen och gick sedan mot kassorna.
Han berättade då för mina kollegor i kassan att jag var en riktig pärla! Han betalade och gav sedan kvittot till mig och sa att jag kunde behålla det som ett minne av honom.

Det var nog en av dem gulligase gubbar jag stött på! Man blir så himla glad när dem uppskattar det man gör och visar det så starkt. Jag stod där med honom i tio minuter/en kvart och lät honom testa och byta och verkligen ta sin tid. Han kunde ha sagt tack och sedan bara gått därifrån, men han talade om för mig att han tyckte jag gjorde ett bra jobb.

Sådant värmer.

(Nu kanske inte allt är 100% rätt, kommer nämligen inte ihåg exakt allt han sa såklart, men annars stämmer det.)

Jag har även fått höra "Man blir glad av dig", "Vart har du köpt din kofta? Du var jättesöt i den!" & "Vad klok du är". Det händer ibland, att folk säger saker man blir glad av. Ger komplimanger. Men det är inte ofta, har säkert fått höra något mer, men inte mycket. Jag har ändå jobbat där i nästan ett år.

Detta inlägg var inget jagharfåttkomplimangerinlägg, utan bara ett inlägg för att man ska tänka på att ge lite extra komplimanger ibland. Man kanske ska berömma personen man tycker har gjort något bra, istället för att hålla det inom sig. Det ger väl sällan någon skada?