Tillbaka till verkligheten en stund. Eller ja, nutiden. Det här inlägget är tidsinställt, så just nu (eller snart) är jag och hälsar på farmor. Kanske för sista gången. När sånt här händer är man i lite chock, man förstår inte riktigt förän ett tag efter. Det är en sån stor och jobbig grej, även om det kanske är det bästa.