Livet är så jävla orättvist. Jag hatar det. Varför kan inte alla bara må bra? Varför måste det finnas sjukdommar, svält, våld, hat osv? Det gör så jävla ont i mg.

Har så jävla mycket tankar just nu, allt är bara fel. Min pojkvän ligger på sjukhus igen och jag har ingen aning om hur han mår. Det gör så jävla ont och är så sjukt jobbigt. Jag har aldrig varit såhär orolig i hela mitt liv. Jag vet inte ens vart han ligger, jag vet inte hur jag ska få tag på honom, jag vet ingenting. Jag ringde honom vid klockan 10 men då var det hans pappa som svarade, han sa att han låg på sjukhus igen och han skulle säga till honom att ringa mig när han vaknat om han hade orken att ringa. Men han har inte hört av sig än och jag vet inte om jag ska vara jobbig och försöka ringa igen eller om jag ska vänta. Jag kan inte vänta hur länge som helst. Jag vet inte ens om jag kommer att få tag på honom, och får jag inte det vet jag inte om jag ska åka dit och typ leta efter honom eller om jag ska fortsätta vänta. Vänta. Jag orkar inte vänta mer, det känns som att det är det enda jag gör. Han skulle ju bli bättre nu. Han skulle ju snart bli bra. Nu vet jag inte någonting längre, jag vet inte om han blir bra snart eller inte, jag vet inte hur allvarligt det är. Jag är så rädd. Jag måste få träffa honom, prata med honom, se honom.