Inget är så svårt som att vara ensam..

Ni har förstört mitt liv, faktiskt. Drömmer om er nästan varenda natt. Att ni ber om förlåtelse, att allt kommer bli som vanligt. Men så är det inte, jag måste inse att ni är falska, att ni inte är dom jag trodde ni var, eller att ni förändrats sjukt mycket och kanske blivit hjärntvättade eller nått? Inte fan vet jag! Allt är så sjukt. Så Jävla töntigt och äckligt. Jag måste släppa taget helt och vara glad för det jag har, ni är ändå inte värda mig, inte värda någon , så som ni beter er. Omogna. Riktigt jävla omogna.

!<33

jag älskar dig!

<3 Förstår dig! :(

Ibland måste man sluta vara envis och kämpa för det man vill ha kvar. Visa sig vara mognare och kanske inse att det är man själv som har gjort fel. Tänk efter en gång, för det kan vara så mycket du kan förlora vilket du inte verkar vilja och då kanske man ska anpassa och ändra på sig själv lite.



Gör man inte det, så försöker man inte bygga på något bra.. och då kanske det inte är "DOM" som har gjort fel.

Älskar dig syster!<3



Och du anonyma. Jag vet inte om du vet någonting av det här, men jag är mig själv och tänker inte ändra på mig själv bara för att jag helt plötsligt inte duger för dom längre. Och jag har tänkt efter hundratals gånger, och jag har inte gjort något fel, inte något fel som skulle vara värt att säga upp vänskapen för.

Tro mig, många gånger! :))))))))))))

och vad fan vet du om det?!